Wohoo vad tiden går fort!

Vad har hänt de senaste dagarna då?
Jo i helgen blev det inte mycket stud. Jag var utmattad och hängig och ville mest ge upp. Jag jobbade både lördag eftermiddag och söndag morgon med tidningarna. (Jag har fått utökat distrikt och lådorna är knappt märkta så det fick jag göra extra.) Iaf. det gick bra och jag kom hem i skaplig tid. Jag lyckades inte somna som jag brukar direkt på förmiddagen så det blev en eftermiddagslur. Den gjorde mig seg och sömnigare så passet på gymmet blev i princip ett misslyckande. Men jag var åtminstone där.

Måndag då, tentadagen! Jo jag pallrade mig upp vid 5 för att duscha och råplugga det allra sista, det har tidigare varit framgångsrikt och var det ännu en gång. Salstentan höll jag på med i fyra timmar och jag skrev så mycket att handen krampade framåt slutet. Men jag tog mig igenom det och chansen finns att jag faktiskt klarade den.
Känslan jag hade efteråt går knappt att beskriva. Hjärnan var död och humöret i bott. Jag var tom liksom. Men nu var det över och jag hade kämpat mig in i mål och den känslan är obeskrivlig. Så skönt!! Inte mycket mer hände den dagen. Jag skulle haft ett seminarie på kvällen men jag skippade det och bestämde mig för att belönas med ledighet utan stress, press och ångest.
Jag somnade tidigt och sov så perfekt man ska sova. Vaknade tidigt och utvilad tisdag morgon.

Tisdag förmiddag ägnade jag först på ett möte med min mentor där vi checkade av hur allt gått och jag fick ventilera vilket var behövligt. Sen cyklade jag iväg in till stan och unnade mig två nya bikiniöverdelar. Väldigt fina och jag blev nöjd. Klockan 11 var det massage och eftersom jag hade lagt på lite spänningar de sista veckorna fram tills nu så var det skönt att få en genomkörare av rygg och axlar. Eftermiddagen ägnades åt att inleda förberedelserna på hemtentan i socialpsykologi som ska vara inne senast 31/5. Jag hade faktiskt kul med den och ser fram emot att sitta och pilla med den den närmsta tiden. Vid 6 blev det en jogg i parken. 3 stora varv. Vet inte sträckan men gissar någonstans på 3-4 km. Sen var jag nöjd och belåten för dagen.
Hela tiden hade jag humöret uppe och kände mig verkligen befriad. Vilket jag inte gjort på länge.

Onsdagen började med fet frukost sedan gym. Jag har hängt där väldigt intensivt de senaste två månaderna och fått upp ett intresse för tyngdlyftning. Tränat har jag gjort i många år men jag har märkt att mitt välmående och självmedvetande har förstärkts efter fler timmar i gymmet och bättre fokus på bra kosthållning. Så igår var det uppföljning med instruktör. Jag har tröttnat en del på de övningar jag gjort en tid nu och vill avancera framåt och börja bygga och ta i ordentligt. Body fitness har jag börjat nosa på i en del bloggar och forum. Så instruktören föreslog ett möte med Hanna som är PT på Actic. Jag nappade direkt och bokade in att träffa henne den 31/5. Ska bli enormt spännande. I samband med det gjorde jag en vägning av kroppen för att se hur min komposition av fett, vatten och muskler såg ut och njaee. Den var inte dålig men heller inget att hänga i julgranen. Vikten är jag i nuläget nöjd med men hade en lite för hög fett% enligt vad jag själv föredrar. Där låg jag på 25% av kroppsvikten vilket blir 14 kg. Jag hade en del muskler men jag vill bygga meeeer. Det bästa var iaf min metaboliska ålder som visade sig vara 19 år. Wihooo säger 25åringen!

Jag ska prata med Hanna och höra vad lämpliga mål och delmål kan bli för mig för jag känner mig väldigt taggad att inleda ett träning- och kostprojekt. Jag märker på mig själv hur mycket jag älskar att läsa på och vilken energi jag har i gymmet. Känslan efteråt är så jäkla skön också. Även fast att man kanske vill dö under tiden för att det är jobbigt och tungt så belönas kroppen med både endorfiner och oxitocin vilka är kroppens lyckohormoner. Så det är lätt att skapa ett beroende. :D
Samtidigt är all läsning en djungel av information och när man vill forma om kroppen såpass ordentligt som jag tror att jag vill göra är det inte så enkelt som att bara äta mindre och röra på sig mer. Men jag ska skynda långsamt och försöka göra rätt från början så ska det nog gå bra. Även fast att jag är lite ivrig och stressig av naturen.
I övrigt pluggade jag och träffade min pingvin Jennifer som hastigast och sedan Carolina min underbara solstråle till granne en timme. Fina tjejer det där.

Idag har varit lugn. En röd och därmed ledig dag för de flesta eftersom det är Kristi himmelsfärdsdag. Jag har inlett en matdagbok på prov för att se vad det är för livsmedel som jag stoppar i mig och i vilken mängd. (Jag tror det kan vara bra inför mötet med Hanna.) Jag har också besvarat en fråga i hemtentan. Här försöker jag inte jäkta utan ha roligt och ta tillvara på den långa tiden jag har på mig.
Jag har lite funderingar på om jag ska ner till stan och kika på bikiniunderdelar men kanske sparar det tills imorn istället. I annat fall blir det gymmet och sen en tripp till Ica för att fylla på kylskåpet med lite godsaker inför helgen.
Skypande med Mikk sker i vanlig ordning varje dag också. Det glöms inte bort inte!

Sliten..

Inatt sov jag dåligt. Åtdragning av tandställningen igår var bidragande faktor. Oro och spänningar i kroppen en annan. Jag är medveten om att jag trycker på för hårt med studierna just nu men jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag vet inte vad som händer om jag inte klarar tentan på måndag. Kommer csn dras in? Hur ska jag då kunna plugga i höst? Blir jag återbetalningsskyldig? Eller har jag ytterligare ett tillfälle i augusti? Det är jobbigt att inte veta och det är tråkigt att inte äga svaren just nu. Jag försöker vara stark och kämpa på men jag måste återigen minnas att jag har begränsningar. Kroppen är trött nu. Ovan vid att bli pressad så hårt som den blivit den senaste veckan. Jag har fått in en hel del i huvudet men jag vet med säkerhet att inte mycket kommer stanna kvar efter måndag. Kommer jag att lyckas? Mina chanser är nog små. Jag är övertygad om att jag kommer att känna igen frågorna men brista i att så grundligt kunna svara på dem. Jag har ett hum om mycket men jag har inte hunnit smälta och bearbeta informationen. Jag har inte gjort den till min egen. Svårt är det egentligen inte men att memorera kräver tid. Jag önskar så innerligt att jag har ett sista försök i augusti eftersom jag är övertygad om att jag då kommer att fixa det.
Det är bara just nu. Jag har mått dåligt, jag har lidit av ADHD:n, jag har varit stressad och utmattad. Den här terminen har varit en personlig kamp. Jag vill så himla mycket och jag är så trött att vara begränsad.
Carro sa många viktiga saker till mig häromdagen. Hur jag inte är tvingad till något, att jag inte har några måsten. Det främsta är att må bra och att allting ordnar sig. Jo, det vet jag ju också men jag vill inte att allting ska ordna sig på bekostnad av andra. Jag vill inte att andra människor ska behöva hjälpa mig för att jag själv är oförmögen att fungera.
Men vad säger det om mig? Vad gör det mig till?
Jag har svårt att lita på andra människor. Lita på att andra ställer upp och hjälper till när det behövs. Att myndigheter finns där och fångar upp när man faller. Jag vill klara allting själv. Jag vill inte ursäkta mig. Jag är så förbannat trött på att göra just det.
Jag vill att min hjärna ska fungera som den ska så att jag kan ta mig igenom den här perioden.

Pumpa pumpa pumpa

Jag har tagit mig samman och pluggar stenhårt inför tentan på måndag. Efter en panikuppenbarelse igår om att tentan kanske inte går att göra om i augusti utan sista chansen är nu så öser jag bara. Pulsen är hög och huvudet snurrar. Ungefär som när man tränar intensivt. Jag gör det till något roligt. Att lära sig saker ska vara roligt och då blir det också lättare. Här ska det skapas inre motivation. Det gäller att vara stark nu. Ingenting är omöjligt och jag litar på mitt huvud och min kropp. Fake it until you make it liksom!

Istället för att plugga på tenta...

Ja det finns tusen andra saker att göra istället för att plugga på omtenta. Oftast drabbas jag av panik, får ångest och känner mig alldeles eländig men jag är så trött på den vanan. Vid sådana lägen brukar Mikk agera som klagomur. Jag beklagar mig så mycket till den mannen att han borde ta betalt. Jag är tacksam för att han inte gör det dock.

Så vad jag istället lägger min dyrbara tid på är att fixa med den här gamla bloggen. Jag har funderat länge på att börja skriva igen men har hittills känt mig ambivalent till att blogga. Jag menar, det finns ju tusentals bloggar så varför skulle jag skriva ut mina tankar på nätet när jag bara kan sätta mig ned och skriva i min dagbok? I dagboken kan jag vara personlig, på nätet finns alltid risker med att vara för personlig. Jag tror att jag har varit rädd för att låta andra människor ta del av mina tankar. Jag har varit rädd för vad andra ska tycka och tänka. Hur de ska döma mig. Fast jag vill inte vara osynlig heller. Jag vill märkas och vara betydelsefull. Det är skitjobbigt att inte kunna bestämma sig. Tillslut blir man så fokuserad och insnöad på sitt problem att det blir uppblåst till värsta grejen. Det suger ju betydligt mer.

Eftersom jag vill motverka mina förstorade tankemonster tänker jag skriva av mig allt som jag känner att jag har behov av att lätta från axlar och hjärta. Visserligen valde jag helt fel tidpunkt att göra detta eftersom jag är inne i tre veckors intensivt hetspluggande på tre tentor men man får väga fördelar och nackdelar hela tiden i livet och om jag inte tagit beslutet att äntligen börja skriva av mig saker skulle jag nog blivit fullständigt galen.

Tillräckligt mycket oorganiserat ordbajsande, åter till studierna som jag trots allt älskar alla andra dagar på året när det inte är tenta.

Nämnde jag förresten att jag har ADHD?

tankar..

Första skolveckan har gått. Inte smärtfritt för min del. Löjligt besvärligt har det varit den senaste tiden. Man gör så gått det går, prioriterar valda delar ur vardagen samtidigt som andra halkar bakom. Jag inser att jag inte kan vara på flera ställen samtidigt eller göra flera saker samtidigt. Jag kan inte fixa brustna eller sårade förhållanden när jag själv knappt har orken eller motivationen till att klaga på min för tillfället sjuka kropp. Jag är på bättringsvägen nu iaf. Förkylningen har nästan släppt och infektionerna blivit bättre med dubbel dos antibiotika.
Jag packar, flyttar och sorterar, igår, idag, imorgon och på tisdag. På torsdag har jag mitt första seminarium. Jag måste införskaffa boken jag behöver. Jag behöver införskaffa Word för att utföra den.
Jag har träffat mina klasskompisar och kommer bra överens med dem jag har pratat med. Har haft dispyter med vissa och klagat med andra.
Men för det mesta har det varit roliga diskussioner vi har haft.
Filosofins tankar har kommit igång och börjar snurra omkring i mitt huvud. Jag blir påmind av det jag läste på Komvux för några år sen men inser nu att inte mycket av det kan komma till använding eftersom nivåerna skiljer sig åt något oerhört.
Man kastas in i studentlivet. Hur man sedan använder tiden avgör man själv. Intressant och spännande är det men jag har inte för ambition att kasta bort "det gamla" för "det nya".
För tillfället har jag mycket att stå i men det kommer att lugna sig.
Jag kan inte gå tillbaka och ändra på något som jag har gjort och ber inte om förlåtelse för de saker som jag gjort orätt. Jag tar mitt ansvar och konsekvenserna för mitt handlande.
Istället för att prata om mig så prata med mig om någon har något att säga som antingen berör dem eller mig eller båda delar. Det går inte att förändra saker utan vetskap.

vacation

I believe in a thing called love...

idioti

Ibland blir jag oerhört ledsen, besviken och rädd för samhället vi lever idag.
Inatt åker jag till jobbet som vanligt, dock stod inte min postbil inne. Det fanns inga reservbilar eller extra nycklar till någon av de andra heller som ska finns tillgängliga. Det jag hade att välja på var att åka hem och sova till klockan 7, ta en av de andra killarnas bil när de kommer tillbaka eller strunta i det helt. Jag väljer att denna gång vill jag helt enkelt inte anstränga mig. Hänt har det nämligen gjort förut. Jag fick givetvis dubbellön för den dagen men idag var jag faktiskt inte intresserad.
Så medan jag satt och väntade på att få meddela detta till en av mina kollegor kommer det fram tre killar som givetvis har druckit lite för mycket.
Att folk kommer fram och pratar händer ofta när man jobbar natt och det brukar aldrig vara några problem men inatt satt jag helt ensam och var uppenbarligen lockande för dem.
De ville bjuda hem mig till sig på lite "skojigheter" jag sa bestämt nej men de ville inte ge sig. De blev närgångna och kunde inte hålla händerna i styr. Först då begrep jag att detta kunde gå illa om ingenting gjordes. Därför försökte jag bestämt förklara att jag var på väg hem och inte var intresserad. Detta sågs väl på något vis som en provokation eftersom de nu började dra i mig istället. Rädsla men framför allt ilska for igenom mig och jag ryckte mig loss och skällde ut dem ordentligt. Kanske inte så smart men de var så fulla att de antagligen själva inte visste vad de gjorde. Det hjälpte tydligen för sen gick de och strax efter kom min kollega så att jag kunde berätta läget och åka hem till min trygga säng.
Mamma var vaken och jag kunde få ur mig lite grann till henne men det är först nu som jag begriper att det kunde gått riktigt dåligt om situationen varit bara lite annorlunda. Om jag varit svagare, om de varit nykrare eller mer bestämda.
Jag blir så förbannad över att jag nu måste må dåligt över en händelse som aldrig ska behöva inträffa.
Varför kan man inte känna sig trygg i Sverige? Jag har varit inlindad i någon falsk trygghet sen Japan där riskerna för något liknande är obefintligt små. Jag går oftast inte ut själv i här men när jag jobbar natt har jag inget val.
Jag lyckades somna till slut men jag har sovit oroligt och känner mig fortfarande uppjagad och äcklad över det inträffade. Kommer de att minnas något idag när de vaknar? Kommer de att känna ånger över att de inte fick mig i säng eller över att de faktiskt försökte tvinga sig på en tjej?
Jag kan ju inte göra något annat nu än att försöka glömma det här och åka till jobbet igen nästa vecka och hoppas att min bil står där den ska stå så att jag kan göra mitt jobb.