Ja det finns tusen andra saker att göra istället för att plugga på omtenta. Oftast drabbas jag av panik, får ångest och känner mig alldeles eländig men jag är så trött på den vanan. Vid sådana lägen brukar Mikk agera som klagomur. Jag beklagar mig så mycket till den mannen att han borde ta betalt. Jag är tacksam för att han inte gör det dock.
Så vad jag istället lägger min dyrbara tid på är att fixa med den här gamla bloggen. Jag har funderat länge på att börja skriva igen men har hittills känt mig ambivalent till att blogga. Jag menar, det finns ju tusentals bloggar så varför skulle jag skriva ut mina tankar på nätet när jag bara kan sätta mig ned och skriva i min dagbok? I dagboken kan jag vara personlig, på nätet finns alltid risker med att vara för personlig. Jag tror att jag har varit rädd för att låta andra människor ta del av mina tankar. Jag har varit rädd för vad andra ska tycka och tänka. Hur de ska döma mig. Fast jag vill inte vara osynlig heller. Jag vill märkas och vara betydelsefull. Det är skitjobbigt att inte kunna bestämma sig. Tillslut blir man så fokuserad och insnöad på sitt problem att det blir uppblåst till värsta grejen. Det suger ju betydligt mer.
Eftersom jag vill motverka mina förstorade tankemonster tänker jag skriva av mig allt som jag känner att jag har behov av att lätta från axlar och hjärta. Visserligen valde jag helt fel tidpunkt att göra detta eftersom jag är inne i tre veckors intensivt hetspluggande på tre tentor men man får väga fördelar och nackdelar hela tiden i livet och om jag inte tagit beslutet att äntligen börja skriva av mig saker skulle jag nog blivit fullständigt galen.
Tillräckligt mycket oorganiserat ordbajsande, åter till studierna som jag trots allt älskar alla andra dagar på året när det inte är tenta.
Nämnde jag förresten att jag har ADHD?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar