Busdag

Vaknar upp trött och glåmig trots att jag sovit som en klubbad säl. När Henke gick till jobbet ville jag bara dra täcket för huvudet och somna om men tji fick jag. På toaletten hade det hänt en liten olycka minsann. Jag överväger noga att åka till Marum och hämta en till kattlåda. Det kanske hjälper Moffi som är så olydig hela tiden.
Även i vardagsrummet är det smått kaos. Hyllan till soffbordet är vällt så det ligger veckotidningar och annat smått och gått över hela golvet. Vi hade även ett litet kryddställ stående där som nu är ett tomt kryddställ efter att katterna har lekt följa John. Så är det iofs att ha barn, de är oberäkneliga men ack så underbara när de själva väl bestämmer sig för det.
I övrigt har jag bestämt att göra detta till en kanondag. Jag tänker inte låta små olyckor hindra mig. Jag ska därför städa i lägenheten och damma av. Så grymt mycket katthår samlas. Jag har även lust att dra med Moa till Axvall och kika gardiner men Henke har bilen så det går inte.
Jag går och duschar istället. Positiv inställning kommer man långt med.
Igår lyckades jag även tillslut få tag i min nya läkare som säger att han ska sluta om tre veckor, är uppbokad och därför inte kan ta tid till att boka in ett möte med mig. Av den anledningen står jag här nu utan mediciner, i jag vet inte hur lång tid framöver. Han skulle höra av sig till sin efterträdare men jag vet inte hur lång tid detta kan ta. Jag har haft sån otur med mina mediciner och läkare att det verkligen inte finns någon rimlig logik i det. De är få, upptagna och inkompetenta. Vad gör jag nu då? Jag börjar ett nytt jobb om en vecka och inte har någon medicin. Det enda jag kan hoppas på är att få lite tur den här gången.
Jag även ringa och telefonterrorisera dem. Det kanske får dem att vakna.